Jag har tagit en lång skön paus från så många stressmoment som jag bara kunnat. Det är mycket plugg,jobb och pyssel just nu vilket gör att jag inte har klarat av att ha flera bollar i luften, mer än dom jag har, och dom som jag förväntas ha!:)
Men nu är jag tillbaka och har dessutom lyckats med något jag längtat till. Som jag tidigare skrivit så har jag ett stort, megastort mål framför mig som jag skall klara innan sommaren -13, och det är att springa en mil!
I söndags bestämde jag mig, hur svårt skall 5km egentligen vara? Så jag kilade ned till mitt gym efter jobbet och bara bestämde mig, kosta vad det kosta vill, jag vill känna mig stolt över att jag har börjat lära mig springa. Mycket riktigt, 30 minuter senare och totalt genomsvett och med ömma axlar och öm Fot så klev jag av löpbandet och hade en 5,03 km på displayen! Vilken himla känsla alltså!
Det hade jag aldrig trott för några månader sedan!
Nu blickar jag mot 7 km, det får ta den tid det vill, om jag så ska halvjogga halvgå, men det skall genomföras, och så får jag ta det därifrån, öka upp takten efter vad jag orkar och klarar. Mycket med löpning för mig känns som det har med mentala spärrar att göra, ja det, och så Mina krämpor haha. Men tänkte testa att tejpa min fot och se om det blir bättre kanske!:)
Trött tjej efter sin första halvmil (dessutom i det smarta klädvalet långtröja!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar